Arvid Lindman, Sveriges främste statsminister

I senaste debatten mellan oppositionens ledare Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i programmet ”Rakt på med KG Bergström” fick de båda frågan: ”Vem är Sveriges bästa statsminister genom tiderna?” Att Mona utan några större funderingar svarade att hon inte kunde välja mellan Per Albin eller Tage Elander, några av svensk 1900-tals största politiker, var ingen större överraskning. Desto mer intressant är valet som statsministern gjorde. Hans favorit var nämligen Arvid Lidman. Detta gav mig definitivt en funderare, jag kan gå med på att A.L var en av reformatorerna som försökte omvandla det gamla ultrakonservativa högerpartiet till ett demokratiskt parti i tiden efter demokratins genombrott i Sverige, och att han aktivt arbetad emot de fascistiska rörelserna skall han ha all heder för. Men, att statsministern ens kunde överväga att denna statsman, som under tiden för demokratins genombrott ständigt försökte motarbeta den demokratiska kamp som vänstern och liberalerna förde, skulle kvalificera sig till att vara den främste av dem alla? Det är för mig otroligt. Nåväl, nu har vår statsminister gjort sitt val, och det är väll dags att ta reda på vad denne A.L egentligen stod för.

Kombatanterna i KG Bergströms program fick aldrig en motfråga om vad som motiverade dem att göra dessa val, men jag spekulerar att om statsministern fick utrymme att försvara sitt val skulle han hänvisa till att det var A. L som reformerade högerpartiet i mer demokratisk anda, att han aktivt drev kampen inom högerpartiet mot nazism och fascism i densamma, men även att dennes ministärs slutgiltiga beslut att ”tillåta” den allmänna rösträtt var helt rätt i tiden och la grunden till en reformert utveckling i Sverige, i motsats till en revolutionär.

Med detta uppklarat är det dgas att se hur denne ”Sveriges genom tidernas bästa statsminister” egentligen handlade och tyckte. Allt material är hämtat ur A.Ls dagboksanteckningar, ”Historien om Sverige” del 9 av H Lindqvist och I Anderssons bok ”Arvid Lidman och hans tid”. Här är ett urval av A.L ståndpunkter och handlade i olika frågor:

1. Han röstade 1917 för ett förslag som Tyskland lagt fram om en gemensam Tysk/Svensk aktion i det då krigsdrabbade Finland, i detta avtal skulle Åland tillfalla Sverige.

2. I. Andersson beskriver i sin bok att A.L såg författningsfrågan 1918 (den som gav allmän rösträtt för män) som en ”svår kapitulation”.

3. Han var starkt emot avskaffandet av den 40-gradiga röstskalan. Denna gjorde det möjligt för en rik person att få upp till 40 röster i kommunalvalet. Demokratiskt eller hur?

4. I debatten om författningsändringen 1918 ger han sin beskrivning av människans demokratiska rätt: ”Det finns ingen naturlig rätt att rösta”, det avgörande är ”statsnyttan”.
Självklart var det statsnyttan ur A.Ls perspektiv som gällde. Demokratiskt?

5. Utdrag ur A.Ls dagboksanteckning 4 oktober 1921, han diskuterar farorna i att socialdemokraterna skulle få majoritet i andra kammaren: ”en annan fråga där skada kan göras är på understöden åt de arbetslösa. ”Riksdagen har ju anvisat väldiga belopp härför, dels i form av stadsarbeten” Hm, känns tanken igen? Det är en fara att med statlig hjälp stimulera ekonomin, genom t ex arbetsutbildningar och stimulerande statligt insatser. Undrar om A.Ls hade understött vår borgliga regerings beslut att ta bort 10 000 platser i arbetsutbildningarna sedan valet 2006? Historien går igen...

6. Han ville tvinga norrmännen att stanna kvar i unionen under krisåret 1905. För att lyckas med detta ville han avsätta ytterligare 100 miljoner till ”Sveriges försvar”.

7. Under slutdebatten om införandet av den allmänna rösträtten sade Lindman: ”Att få rösträtt är icke någon rätt vare sig för den ena eller andra. Den avgörande frågan därvidlag är statsnyttan. Är det verkligen nytta för staten att dra in kvinnorna i det politiska livet och är det till nytta för dem? /=/ Kvinnans förnämsta uppgift ligger nämligen i hemmet.”

8. Han stödde den s.k ”Munckiska kåren” när dennes chef Bror Munck blev polisanmäld för olaga vapeninnehav. Privat skyddskårer var visserligen inte olagliga i Sverige på tidigt 30-tal, men i denna, som bildats i högerkretsar i takt med att vänsterskräcken växte, användes även 500-600 vapen insmugglade från Tyskland. Detta skedde i tiden efter skotten i Ådalen. Lindman försvarade detta med att den bildats ”i renaste uppsåt” under en tid då det fanns ”en så överhängande fara för den lagliga ordningen”. Klasskampen var synligare då, och Lindmans plats var inte på småfolkets sida i alla fall.

Nåväl, detta är bara några av de godbitar som A.L levererade under sin tid i politiken. Vår stadsministers kandidat till ”Sveriges bästa Statsminister”. Dock skall man ge A.L en eloge för sin framsynthet. I dagboksanteckningarna skriver han nämligen att enda sättet att hindra en socialdemokratisk regeringsledning och ”faran” av vad en sådan skulle åstadkomma var om alla borgliga partier gick till val tillsammans. Detta förutsåg han redan 1921, även om det gick 85 år innan detta infriades så fick han rätt. Tydligen har Reinfeldt fått viss inspireration av sin favoritstatsminister. Återstår nu att se om han inför 2010:års val föreslår en invasion av Åland, nyskapande av unionen med Norge samt upprättandet av 40-gradiga valkretsar. Har man en idol skall man ju finna inspiration av denne. Och historien upprepar sig ju som vi alla vet...

Röd-grön röra...

Nu skall alltså socialdemokratin gå till val tillsammans med miljöpartiet. Min skepsis är stor. Varför inte söka samarbete med hela oppositionen undrar jag? Vore väll vettigast nu när socialdemokratin stött sig på vänstern så pass länge och haft ett relativt problemfritt samarbete. Miljöpartiet har ju visserligen mycket vettigt att tillföra svensk politik, men historien visar ju att det var främst de som skapade problem under Persson-årens trepartisamarbete. Dubbelspelet inför regeringsbildandet 2002 t. ex, och är det inte även ett steg mot högerkanten? Jag ställer mig försiktigt undrande till allting... För att citera Per-Albins gamla uttryck "Hellre en kommunist än en högerman"

I begynnelsen var Palm... Hvad vill sosialdemokraterna?

Ständigt får man höra falska påståenden och osanningar om socialismen och socialdemokratin. Vi har ju alla sätt hur samma argument används om och om igen av borgligheten. T ex om hur vi vill begränsa människors frihet, beröva hårt arbetande människor sina surt förvärvade slantar genom skyhöga skatter, att socialismens huvudmål är att göra alla människor lika rika (fattiga) genom utjämningspolitik, att fattigdom är en följd av lathet som individen själv får skylla o.s.v. Listan kan göras lång.
Det intressanta är att ingen av dessa argument är nya, något som dagens inlägg vill påvisa. Redan våra första agitatorer fick använda mycket tid åt att förklara de osanningar som sprids. För att visa på detta skall vi ta oss en titt på Sveriges första agitation.

I begynnelsen var Palm. Denne låghalte lille man brukar beskrivas som socialdemokratins fader i Sverige. Med hans ankomst till Malmö på hösten 1881 kom också de tankar om mänsklig frihet genom socialism till vårt land. Hans första föredrag hölls den 6 november 1881 och brukar räknas som startskottet för svensk socialism och socialdemokrati. Detta första anförande var i själva verket ett försvarstal, med svar på de argument som förts mot socialismen. Det gick under namnet ”Hvad vil sosialdemokraterna?”

I talet beskrivs flertalet osanningar som än idag kan var gällande. De huvudargument som ställdes då mot socialdemokratin är skrämmande lika de argument som vi möts av idag. De argument som Palm i talet besvarade var b.la. Att socialdemokratin inte respekterade egendomsrätten, något som liberaler än idag skanderar. Att de ville upphäva äktenskapet och religionen, argument som fortfarande hörs från en och annan moralskriande kristdemokrat. Att de skulle förneka ”fosterlansdskärleken”, alltså att de ej var patriotiska, argument som fortfarande förs av sverigedemokrater. Slutligen också att socilismen slaviskt vill dela all ekonomisk makt i samhället mellan människor, argument som också då och då hörs från borgligt håll.

Hur besvarade då Palm dessa påståenden? Det är nu det börjar bli intressant, hur stor skillnad är det på de första ståndpunkterna för socialdemokratin som fördes fram av Palm 1881 och de som är gällande idag?
Det Palm först och främst talade om är att målet med socialismen är att folk skall dela med sig! Palm menar att det viktigaste är att alla människor skall få del av välståndet i landet, oavsett vilken position man har. Det viktiga är inte att folk äger lika mycket, men att alla skall få ta del av det välstånd som skapas i vårt land. Känns argumenten igen? Är det inte detta som vår skattepolitik än idag förespråkar? Att alla skall vara en del av samhället och få ta del av välståndet? Att alla skall med!? Det är inte kapitalisterna som skall dela välståndet mellan sig, utan arbetarna som skall dela välståndet med kapitalisterna menade han.

Egendomsrätten, som socialismen allt för ofta beskrivs vilja hämma och avvärja behandlar Palm också. Det han menar är att socialdemokratin inte alls vill begränsa denna, utan istället skydda den genom lagstiftning. Varför detta? Jo därför att den egendom som arbetaren innehar är ju hans förmåga att utföra arbetet. Därför behövs det skydd för att försvara arbetarens egendom, d.v.s. hans faktiska person i arbetet. Voilá, här har vi de första kraven på att arbetsmarknaden måste anpassas för att skydda individen, detta genom arbetsrätt och arbetskyddslagar. Är inte dessa krav relevanta idag? Mer nämner han även att socialdemokraterna fullt ut vill respektera egendomsrätten, men att om den ”er til hindring för meniskohetens för industriens, och för statres intelektuele oc hökonomiska framgång, ja så vil vi hava den bortskaffad”. Alltså, om ett företag dominerar en marknad så intensivt att detta leder till försämringar för enskilda människan, då bör staten ingripa. Är inte detta något vi förespråkar än idag?

Han berörde också att äktenskapet i sig inte är fel, men att ”när äktefolkena intet kan leva kärleksfult och got i sammans /=/ (skall) lagen forändras således at skilsmässa hurtigare kan uppnås ”. Denne ståndpunkt gäller väll lika mycket nu, att när kärleken är slut är det bättre för alla parter i familjen om de skiljs åt? Istället för att upphöja äktenskapets institution som något heligt.

Hans slutsatser om patriotism är också identiska med de vi har idag. Palm menar att det inte är landet som vi älskar, utan jorden. Nationalism är det som föder krig och konflikt mellan folk, men att solidaritet mellan gränser föder förståelse.

Intressant är också hans analys om framväxten av en arbetarrörelsekultur. Detta kan ses o kontext med framväxten av det nya mångkulturella Sverige som nu sker. Palm menar att ”sosialismen är en folkrörelse och den hörer med til, kulturutviklingen och kulturen det er framskrittet det vil altid gå framåt det vil intet stanna det visar verldshistorien oss”. Är inte det samma lärdom som vi nu ser i Sverige? Vi kan inte försöka leva i det förgångna, i ett Sverige utan mångkultur och et ständigt kulturinflytande från andra länder.

Palm berör ett helt avsnitt kring hur statens roll skall utformas, även denna är synnerligen lik den uppfattning som vi än idag följer. Staten skulle användas som ”nattväktare för kapitalisternas pengapåse”. Detta bör tolkas som ett uttryck för att staten skall finnas med som en reglerare av marknaden, ingen skall på den fria marknaden kunna utnyttja sin ställning så att det förstör för medborgarna. Han beskriver också hur staten skall finnas som ett skydd för arbetaren. Genom staten skall alla invånare få de basala skydden, precis som vi än idag anser att alla skall ha rätt till fri sjukvård, åldringsvård, barnavård o.s.v.

I detta brandtal för socialdemokratin avslutar Palm med 4 punkter som han anser vara av största vikt. Dessa var att arbetarna bör:

1. Sluta sig samman och bilda föreningar- Organisera er!
2. Vid alla tidpunkter som finnes möjliga söka att deltaga i politiks diskussion- argumentera för er övertygelse!
3. Skapa en politiks tidskrift- Gör er hörda i debatten!
4. Kraftigt agera för allmän rösträtt och att jobba för yttrandefrihet i både tal och skrift- detta är uppnått och bör aldrig tummas på!

Vad berättar nu allt detta för oss? Visst, det saknas självklart delar i Palms tal som vi säkerligen hade fört fram idag som viktiga ståndpunkter, så som jämställdhet mellan kön och miljötänkandet. Men sett ur 1881 års normer anser jag att vi kan vara stolta. Socialdemokratin tillsammans med Liberalerna var de som förde demokratin framåt, och det skall man som socialdemokrat känna stolthet för. Socialdemokratiska paritet var en vikitg del av den tidiga demokratiutvecklingen i Sverige.

Slutligen kan vi jämföra Palms strävan för demokrati med reaktionerna i riksdagsdebatten från den förre statsministern och högerledaren Hjalmar Hammarskjöld när Sverige skulle införa allmän rösträtt för män 1919. Vem kan vara stoltast för sin historia? socialdemokratin eller moderaterna?:

”Jag är ingen demokrat och för gammal för att omvända mig. Jag tror icke på demokratins förmåga att lyckogöra ett folk, allra minst den sortens demokrati som det här är fråga om. Som sannolikt ganska fort kommer leda till massvälde.”

Början...

Det som Erik Gustav Geijer skrev på det tidiga 1800-talet är lika sant då som nu. Internet är välfyllt av politiska bloggare som försöker beskriva den verklighet vi lever i, relatera till det nyligen inträffade och därefter påvisa sina synpunkters förträfflighet. Vad jag vill göra med denna bloggen är något annorlunda. istället för att söka svar och förklaringar i nutiden vill jag istället analysera det som inträffar i vår värld genom att syna historien. När vi ser på förändringarna som sker i Sverige är det viktigt att påminnas om att de förmåner som tas bort av borgerligheten idag, är vad våra politiska föregångare skapade för framtiden skull igår.